Jag har under en tid insett att jag borde ta kontakt med skuldrådgivare men har dragit mig för det. Det känns otroligt pinsamt och jag känner mig skamsen för att jag har försatt mig i min situation. Jag lever oerhört sparsamt och betalar av på mina skulder men det kännas som att jag behöver ha hjälp att reda ut min situation. Jag måste prioritera mina räkningar och mår riktigt dåligt när det dimper ned brev från Inkassobolagen i min brevlåda och erbjudanden om nya lån från olika banker.

Nu har jag då insett att skuldrådgivare kan vara en hjälp till självhjälp. Det tog lång tid men nu kommer jag istället på mig själv att ibland att drömma mig bort och hoppas på att allt kommer att ordna sig kvickt och lätt. Så kommer det ju inte att bli, men så småningom kommer jag att bli skulfri och det ser jag verkligen framemot. Självkänslan ligger just nu på lika mycket minus som hela min ekonomi. 

Det är skönt med lördag. Det har varit riktigt fint väder idag men jag går ständigt om kring med tankarna på mina skulder och hur jag ska göra för att lösa min situation. Jag har precis hamnat i inkassoföretagens klor och det gör mig så ledsen. Hur kunde jag utsätta mig för detta? Jag har blivit skuldsatt för att jag har tagit lån efter lån för att kunna känna tröst genom att handla, framförallt kläder men också för att kunna betala de lån jag redan har.

Jag har nu bestämt mig för att lösa mitt problem och känner mig motiverad, vilket jag inte har gjort tidigare. Detta, trots att varningsklockorna har ringt länge. När jag hittade "fattiga riddares hemsida" läste jag att genom att betala av smålånen först, de med hög ränta, så får man mer pengar över att betala de större lånen. Jag tänker att det är där jag ska börja. Jag har många mycket små krediter och de som är större. De små krediterna är mest hos klädföretag och Klarna. Det känns rimligt att börja med dem. Det kan bli en sporre att betala av de små krediterna för att jag ska känna att jag är på väg mot mitt mål att inte vara låst under mina skulder. Är så ledsen över min situation just nu att jag är rädd för att bara ge upp för att jag inte orkar mer.

Livet måste ändå gå vidare. Frukost måste finnas på bordet och det måste ju alla andra måltider också göra. Detta leder till att jag lever på existensminimum, just nu. Fast eftersom jag bakar och gör all mat själv så blir det faktiskt en viss mysfaktor här hemma. Scones doftar så gott och är så goda. De är dessutom mycket billigare än att handla frukostfrallor i affären, vilket jag gjorde tidigare. I kväll ska vi äta hemlagad pizza och det är ju jättegott och praktiskt för jag lägger på allt möjligt jag har som är över i kylskåpet. Kylskåpsrens alltså. Den här veckan har jag betalat 500 kr för mat till oss. Det har krävts mycket planering och letande bland reklamblad men det är det värt.