Måndag nästa vecka har jag fått tid hos skuldrådgivaren.Hon lovade miga garanterad sekretess och det kändes ju såklart skönt, även om jag visste att de har sekretess. Jag bor i ett mindre samhälle där "alla känner alla"  därför är det viktigt att det vi pratar om stannar mellan skuldrådgivaren och mig.

Det är sex dagar kvar, det ska bli skönt när det är dags att gå dit. Kanske kan jag bli av med en del av den tunga bördan jag bär på, både skulder och oro.

Jag har under en tid insett att jag borde ta kontakt med skuldrådgivare men har dragit mig för det. Det känns otroligt pinsamt och jag känner mig skamsen för att jag har försatt mig i min situation. Jag lever oerhört sparsamt och betalar av på mina skulder men det kännas som att jag behöver ha hjälp att reda ut min situation. Jag måste prioritera mina räkningar och mår riktigt dåligt när det dimper ned brev från Inkassobolagen i min brevlåda och erbjudanden om nya lån från olika banker.

Nu har jag då insett att skuldrådgivare kan vara en hjälp till självhjälp. Det tog lång tid men nu kommer jag istället på mig själv att ibland att drömma mig bort och hoppas på att allt kommer att ordna sig kvickt och lätt. Så kommer det ju inte att bli, men så småningom kommer jag att bli skulfri och det ser jag verkligen framemot. Självkänslan ligger just nu på lika mycket minus som hela min ekonomi.